One Direction 13/6-14

2014-06-16
01:13:33
Ingen som läser min blogg eller de som följer tidningarna/teven har nog missat att One Direction var här i Sverige på Fredag och Lördagen. Eftersom jag var på konserten den 13e så tog jag självklart bilder (även videor, men väljer att bara lägga upp bilderna idag) det blev över 80 bilder totalt och jag har även rensat en hel del, men nu tänkte jag berätta lite om dagen och dela med mig av min livs största upplevelse!
Jag och Gabbi tog tåget till Stockholm och behövde även byta till pendeltåg i Uppsala för att hoppa på rätt lina så vi direkt kom fram vid Solna Station. Bussresan gick fortare än väntat och med musik i lurarna så gick det rätt bra. Jag hade vid dethär laget ännu inte insett vad vi var påväg att göra och därför var jag ganska så lugn fortfarande. Några timmar senare var vi framme vid rätt ställe och följde bara resten av skaran som skulle dit. Vi följde pilarna som förklarade vart vi skulle gå.
 
Vi kom ungefär kl 18.00 (lite tidigare) men det tog ett bra tag innan vi fattade vart vi skulle gå. Vi som hade ståplatser sektion blå och gul skulle stå å köa i en låång kö där vissa hade stått sedan tidigt på morgonen. Alltså, det var inte någon liten fjuttrad på 40 pers, detta var minst flera hundratals (om inte tusentals) personer i kön som stod och väntade på att få komma in till arenan, well, suck. Det var bara för mig och Gabbi att ställa oss sist. Vi kom dock i tid, för det var ju precis när vi kom som kön rörde på sig skapligt, inte fort men inte så väldigt sakta heller. Våran kompis Elin och hennes kusin stod där i 40min utan att någonting hänt alls, men jag antog att de inte började släppa in så många förrän kl 18.00, skulle jag tro. (har ingen aning) 
 
När vi tagit oss igenom den kön som var 5km lång (jag överdriver inte, jag läste det på en sida) så fick vi ÄNTLIGEN komma in. Vi kom, trots att vi inte varit först in, ganska långt fram och vi kunde inte direkt klaga på platserna. Dock kunde jag klaga på att jag inte tog med en pall eller något då ALLA såklart var längre än mig. Vi kom in och förbandet 5 Seconds Of Summer var i full gång att spela (!!), jag måste erkänna att jag såg fram emot att se dom också då jag älskar dom grabbarna väldigt mycket också, det var alltså stort för mig att se dom också.
40 minuter sena in på scenen så kom först deras "Opening video" upp på stora skärmarna och därefter så satte Midnight Memories igång! Jag skrek, hoppade och var världens lyckligaste. Vi var inte nära så vi kunde röra dom, men tillräckligt nära för att få kalla det nära. Vi var endast några få meter ifrån dom och det var stort somfan för mig att få se dessa killar live. Det har varit en dröm i flera års tid och nu kan jag verkligen dö lycklig. 
Dessa grabbar slutar aldrig att överraska mig och man blir kär på nytt varje gång man ser/hör deras röster. 
Att dom även pratade svenska flera gånger med ord som "köttbullar" och "jag älskar dig" gjorde allt mycket bättre. Allt var så bra och jag förstod först efteråt, när jag skulle somna i min fasters soffa, som jag insåg vad som nydligen hänt. Det var helt sinnes. 
Det var helt annat att lyssna på dom live än klipp på Youtube och jag njöt av varenda not dom sjöng. Jag skrek och sjöng med så jag var helt hes efteråt men jag kan väl säga det att väntandet, oljudet efter skrikande fansen bredvid mig och den låååånga kön var helt klart värt besväret eftersom det slutade med att vi fick se våra älskade killar. Det känns fortfarande overkligt och jag önskar att jag bara kan spola tillbaka tiden. Jag vill göra om det igen! världens bästa boys. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0