Under tre dagar så praktiserar alla 8:or på olika företag för att sedan ha en stor mässa om det lite längre fram i vår, eller rättaresagt - om några veckor. Tänker jag efter så är det inte alls så många veckor kvar dit faktiskt. 

Idag gick jag dag 2/3 på dagiset och jag känner verkligen hur det tar på krafterna att umgås med klängande småbarn från nio på morgonen till två på dagen. Nog att det är bara fem timmar men attans vad det känns när man kommer hem om dagarna! Jag fick turen att umgås med minstingarna på dagiset i alla fall så lite roligt måste jag erkänna att det är - eller lite? jag ska inte klaga alls då jag blev ihopsatt med två tjejer jag faktiskt känner bra. Det hade varit en annan sak om jag kommit på något annat företag med två andra personer jag aldrig ens pratat med, det hade varit lite tråkigt kanske.

 

Men, men. Imorgon är sista dagen på praktiken och ska jag vara ärlig så känns det sådär. Visst är det krävande med alla barnen men samtidigt så kan jag utan att överdriva säga att jag redan fäst mig vid dem! Dom är så otroligt godhjärtade och gulliga så av den anledningen kommer jag att sakna stället, alla underbart gulliga ungarna som bråkar om att få sitta bredvid mig. Ja, visst blir man trött efteråt men det är faktiskt lätt värt det!

 

Inte nog med att jag cyklar dit och hem så cyklar jag ju direkt till gymmet också (hurtiga jag) så kanske är det därför jag inte är den piggaste just nu. Jag cyklade dessutom till praoen i regnvädret och lika slibbigt väder var det när jag skulle tillbaka till gymmet, efter att jag kört ett pass ben, rumpa och vader så körde vi ett par ryggövningar vi igår inte hann med. SÅ, man skulle kunna säga att jag just nu är slut som människa och bara ligger och myser i min rosa OnePiece, tänkte även titta på en film som många tipsat om, dock är den från 1995 men whatever, bra kan den vara i alla fall.

 

Kände verkligen att jag behövde skriva av mig nu, det är så skönt att kunna berätta hur man känner i en text. Det är riktigt skönt att bara koppla i lurarna och skriva om sin egen dag. 

 

 

Igår tog jag och Gabbi bussen hem till min mamma då jag hade klipptid hos Annette. Jag hade beslutångest om jag skulle göra om håret helt eller om jag bara skulle klippa av det lite grann. Jag älskar verkligen att ha långt hår då det är betydligt snyggare än kort hår på mig, tycker jag. Men samtidigt blir jag så otroligt trött på det, det är så otroligt jobbigt att sköta om det bra och platta det varje morgon, därför så blev det uteslutningsmetoden och jag övervägde att klippa det ganska mycket kortare. Ungefär lite mer än 1 decimeter blev det och håret mitt har nog aldrig mått bättre! gud så slitet det var. Vad jag dock glömde var att ta en bild innan jag klippte mig, så dum och glömsk som jag är, dock gjorde jag det på ett annat sätt och letade reda på ett par gamla bilder på mig som visar hur långt det var innan.