2016



Bildresultat för sometimes two people
 
 


stressigt värre

2015



 
De senaste veckorna har varit ganska stressiga för mig. För er som vet och känner mig vet att jag har höga kvar på mig själv gällande skolan, jag vill göra det bästa ifrån mig - jag vill lyckas. 
Därför lägger jag all min kraft och energi på skolan just nu, jag försöker så gått det går och hitills har det bara gjort mig stressad, ofokuserad och väldigt trött. Kan det ha att göra med allt pendlande? jag känner själv att gå upp så pass tidigt och komma hem väldigt sent tar mycket på krafterna såklart, det är faktiskt jobbigare än jag trodde från början. Dessutom så tränar jag 5 dagar i veckan också, så när jag har duschat och gjort allt jag ska göra så blir klockan tio redan och då äre bara och lägga sig. Tiden räcker inte till för allt man vill göra längre. Inte ens helgerna blir skolfritt då helger ofta består av plugg och tex evenemang som igår när några från min klass och jag var på järnvägsmuséet då det var 100års firande på eltåg, så igår var det en väldigt utmattad tjej som somnade i sin egen säng igårkväll.
 
Trots detta så är det så mycket jag vill göra. Jag vill så gärna ta upp mitt novellskrivande samtidigt som jag vill vara uppe till 11 på vardagskvällarna tre dagar i veckan för att se favoritprogrammet Paradise Hotel, men icke. Varken tid eller ork finns, hur mycket än viljan skulle vilja ta över så är det omöjligt.
Mest av allt skulle jag bara vrida tillbaka tiden när jag hade tid för mina noveller och TV-tittande. Jag känner att jag är i en början på något nytt, det är jag - men jag vill samtidigt inte glömma det gamla. Speciellt inte skrivandet, tyvärr känner jag själv hur min förmåga att uttrycka mig i texter har försvunnit. Är det för att jag är så ofokuserad? är det för att jag ligger under tidspress på svenskalektionerna? eller är det för att jag inte är van att skriva längre? jag vet inte, vet ni? 
 
Iallafall så ska jag försöka att göra mig tid, åtminstone en dag i veckan, till att skriva på något. Bara så jag håller uppe, är det något jag inte vill så är det att misslyckas i mitt skrivande, jag måste börja ta fram skribenten i mig igen. 


mer än halva sommarlovet har gått

2015



 
SOM NI MÄRKER så är jag inte alls aktiv här längre. Jag har inte varit det på flera månader och kommer förmodligen inte bli det framöver heller. Här är ett ställe där jag kan smyga in, skriva av mig ibland och sedan lämna eftersom det helt och hållet är min blogg och det känns så otroligt skönt.
 
Trots att vädret svikit oss totalt denna sommar så har jag ändå haft det så jävla gött på alla sätt och vis, jag är otroligt tacksam för de vänner jag har men även de nya jag lärt känna under denna lilla tid jag inte uppdaterat er så mycket. Vänner ger så mycket i vardagen och med bra sådanna så kan faktiskt vädret vara hur dåligt som helst och man fortfarande har roligt.
 
Hur som helst så ville jag även meddela att jag kommit in på det gymnasiet jag ville så i höst kommer Lilla My att börja i gymnasiet på Hotell och Turism-linjen, inte lite nervös alls! 
 
På tal om skolan så var det med tårar som jag gick ifrån kyrkan och lämnade klassen, mina fina kompisar som jag varit med i princip varje dag i fyra år. Klart man brister ut i gråt, de människorna har man ju tillbringat dagarna med mer än vad man gör med sin egen familj. Jag lyckades även plocka hem ett stipendium för intresset av mina SO-frågor under lektionerna, vilket jag inte alls hade räknat med så jag fick faktiskt gå upp o ta emot ett pris, haha. 
 
Även om jag nu har sommarlov så jobbade jag faktiskt i början lovet på ett kollo. Det var intressant, lärorikt och jag fick lära mig att ta hand om och få det ansvaret om över 100 barn - vilket resulterade till en VÄLDIGT trött tjej i slutet av dagen. Men kul var det ändå och jag är glad att jag fick det jobb jag fick eftersom jag vet folk som hade det värre. 
 
Jag skulle kunna skriva en bok om vad jag gjort under lovet, om framtiden och de sista dagarna i skolan men det skulle ta alldeles för lång tid och jag skulle tråka ut er ännu mer än jag redan gör med denna text. Därför avslutar jag nu här också hörs vi nästa gång jag känner för det. 
 
Ha det !


om ni bara visste

2015



 
Jag säger då det.. Dessa senaste veckorna jag inte bloggat har det hänt så otroligt mycket. 
Det har hänt saker som fått mig känna mig trött, stressad, rädd, ledsen men för det mestadels lycklig. Så jävla lycklig. 
I skrivande stund så ligger jag i sängen, klockan närmar sig halv ett och jag ska snart ta bussen till Elin. Det är så mycket jag vill dela med mig av till er men som jag absolut inte kan berätta. Jag vill kunna berätta varför jag är så otroligt lycklig, men behöver jag säga mer än Gadam? Det är helt sjukt hur ett par kan göra mig så lycklig! Att se sin bästavän lycklig gör mig ännu mer lyckligare än vad jag redan var, kan jag lova!
 
Något jag däremot vill dela med mig av är att i onsdags, när långhelgen började, åkte jag, Gabbi, Elin och Elins mamma till Stockholm, bodde på hotell och gick på 5 Seconds Of Summer, så underbart bra konsert och jag var så lycklig. Dagen efter så åt vi god hotellfrukost och sedan shoppade vi, med mig hem fick jag ett par vita hederliga Converse och även en långklänning. 
Jag taggar ännu mer shopping då vi ska till Stockolm igen nästa vecka och gå på grönalund, shoppa och gå på muséeum med alla nior. Ser fram emot det skapligt mycket!
 
Dessutom så är skolan snart över, sommaren närmar sig och jag kan inte vara lyckligare. Är det något jag älskar så är det veckorna innan sommarlovert i skolan, allt är så härligt och känslan är obeskrivlig. Vad som dock gör mig ledsen är att veta att efter sommaren så kommer jag inte komma tillbaka till min störda klass längre, utan då sitter jag i skolbänken på gymnasiet med en ny klass och förhoppningsvis nya vänner, nervöst!
 
Men nu ska jag sluta skriva, ta med mig mitt glatta humör och klä på mig. Nu väntas en tjejkväll med de som gör mig lyckligast, Elin och Gabbi. ♥


snyggt och bra

2015



 
Lördag, fan vad jag älskar lördagar. 
På bilderna ovan ser ni jumpsuiten jag köpt samt mina nya skor. Varje år har jag sökt efter Converse, och ja.. Jag älskar Converse, speciellt låga sådanna på somrarna. Men grejen är att jag får så gaalet ont i fötterna av sånna. Det stod faktiskt inte ens på listan igår att köpa ett par Converse igår, tanken fanns där eftersom det skulle vara bra med ett par snygga också, men jag får väl kanske köpa det lite senare till sommaren eftersom nu måste jag faktiskt tänka på mina fötter innan de gör ondare än de redan gör! 
 
Det fick bli ett par riktiga gåskor och jag har faktiskt aldrig tänkt mig sånna tidigare men nu - för första gången i hela mitt liv, så tänkte jag praktiskt och smart gällande skor. Jag tog inte de bara för snygghetens skull utan nu tänkte jag ta ett par skor jag kan gå i till vardags utan att få ont i fötterna. Det stod mellan dessa ovan och ett par Air Max, det var väldigt frestande att prova dem sistnämda med tanke på att de är väldigt snygga, men de är samtidigt varma och väldigt impakta till sommaren, så därför blev det beslutet som det blev. Ett par Air Max har redan halva Sveriges befolkning redan så ;) 


femtio nyanser av frihet

2015



 
De som känner mig vet att jag är obsessed med dessa Fifty Shades-böckerna och jag läste ut tvåan på bara några dagar under lovet. Nu har skolan dragit igång igen så jag har inte haft så mycket tid till att läsa. Denna boken beställde jag och fick hem någon gång under förra veckan och har nu kommit lite mer än halvvägs. Jag tänkte nu lägga mig ner och ta det lugnt, läsa ett kapitel och bara slå bort tankarna lite. 
 
Nationella provet i kemi idag gick sådär faktiskt. Visst hade jag vetat om att NO skulle bli en utmaning, men ändå så kändes det helt okej. På provets gång så svarade jag på allt men jag vet att nu i efterhand så hade jag kunnat gjort några saker annorlunda, dessutom så satsar jag inte på något A i Kemi heller direkt. 
Nästa vecka fortsätter NP och då i Engelska *suck*. Det må bara vara under några timmar, men att sitta intensivt under dessa omständigheter och med hjärnan i full gång hela tiden är fan jobbigt och tar på krafterna mer än vad man kan tro. Huvudet dunkar efteråt och man känner att man inte orkar något alls. Hur ska jag klara fyra till sådanna prov?
 
Jaja, sluttänkt för idag. Jag är bara så jävla sjukt irriterad på alla dessa förbannade jävla Nationella prov. Jag vill S-P-Y på dem. Så sjukt jävla onödiga.
 


ännu en till söt grej i garderoben

2015



 
Idag var jag riktigt sugen på att köpa mig ett par nya skor, men jag blir så jävla förbannad på min kropp och mina jävla fötter i stl 33 att jag vet inte vad! Aldrig finns det några snygga skor i min storlek så det slutade med att jag klickade hem ännu en Jumpsuit. Jag har två stycken liggandes i min garderob men eftersom jag älskar dom så mycket så skadar väl det inte med en till tänkte jag! Endast 199:- också så den var billig, vi får väl se om den är lika snygg på mig! 
Jag och dessa kläder har egentligen aldrig gått ihop då jag tyckt att de är för "sött", men med tiden så har det gått an och nu trivs jag någolunda bra i det!


inga bekymmer alls

2015



 
Tankarna i mitt huvud har verkligen varit förvirrande de senaste veckorna. Som jag skrivit tidigare så har mitt humör gått i vågor. Jag känner mig glad och lycklig ena sekunden men som bara på ett klick kan omvandlas till tystnad och mörker - då jag bara vill stänga in mig och vara för mig själv. Jag och ingen annan. Igår var en sådan dag, trots att jag tillbringade kvällen hos mormor så kände jag mig ändå helt trött i huvudet och ville bara vara för mig själv.
Idag är en dag av den dagen igen men ändå tog jag mig tid till att gå ut och umgås med min lilla kusin som inte är många vintrar alls. Att se hennes små vingliga ben springa, hennes lycka i ögonen för ingenting och sättet hon kollar på saker ur helt andra perspektiv fick mig att inse saker. 
 
Fasen vad bra allt var när man inte kunde prata och knappt tänka själv. Man var maktlös och lycklig. Oron över att misslyckas på ett svårt prov eller att killen man gillar ska gilla ens bästa vän bättre för att hon är mycket finare än en själv, existerade inte. Allt man ville som liten var att gå i skolan, växa upp och bli vuxen. Men fyfan vad fel man hade. Jag vill inte växa upp, jag vill inte gå in i ett vuxenliv riktigt än. Jag trivs som jag har det nu, jag ångrar bara att jag så fort ville växa upp och inte ta vara på tiden som det barn jag var. Om jag bara kunde se framför mig då hur verkligheten skulle påverka mig idag. Egentligen ser jag ingenting positivt med att ha blivit en ungdom. Det ända man handskas med är jobbiga familjebråk, skolan och kraven som ställs med detta jävla betygssystem, vänner som förändras och killar som inte fattar någonting och sårar en utan att veta av det själva. Med handen på hjärtat kan jag ärligt säga att vara en person i dagens samhälle är svårt. Det är svårt att passa in, vara en i mängden samtidigt som man vill bli accepterad som man är. 
Tack o lov är jag det, men jag tänker på de som känner sig ensamma och utstötta för de är annorlunda. Jag önskar jag kan göra något åt de, att alla ska bli gillade hur de än ser ut. men tyvärr kan jag inte påverka världen ensam, hur mycket jag än vill.
 
Jag tror att detta lov är lärorikt för mig. Jag behöver vara ensam en kort stund, tänka på mig själv och skita i skolan och dess människor ett tag. Det känns tryggt och behövligt.


Mysfaktor

2015




Natten tillbringades hos Ofelia med henne o Amanda. Kl tio imorse hämtade mormor o morfar mig och vi for till Sandviken då mormor skulle till tandläkaren. Sedan hälsade vi på morfars moster och jag fick även ett påskägg av mina snälla morföräldrar, samt en bok. Eftersom jag inte är så mycket för att läsa egentligen så tänkte jag läsa uppföljaren av Fifty shades of Grey då jag sett filmen och avstår gärna från att läsa boken, men eftersom jag är så nyfiken av fortsättningen så vill jag nu läsa tvåan. Det ska bli spännande och det passar så bra nu på lovet då jag både har tid och lust med att slappna av och ta det lite lugnt. 

Lite nytt

2015



Bikiniöverdel 149:- på Cubus
Jeans 299:- på Gina Tricot
Mysbyxor 80:- på Lager 157
Klänning 150:- på Lager 157

Igår när jag tittade runt på internet så kände jag mig så otroligt shoppingsugen. Fick med mig pappa och hans tjej till Borlänge idag och fick med mig en hel del hem med! 

De svarta byxorna är ju så jäkla sköna, synd att de inte fanns i min storlek i grå eftersom det var 2 för 100. Men dum som jag är så tog jag bara ett par byxor iaf och betalade 80kr, jaja. Lött att vara efterklok.
Jeansen kändes behövda då jag inte har så många ljusa och det kan ju vara fint nu till våren. Även bikiniöverdelen var viktig då jag länge velat haft en ny och mina andra är nästan för små.

Till sist, klänningen. Såg den igår på nätet och blev kär direkt, klänningen var anledningen till att jag ville till kupolen eftersom lager 157 finns där och jag ville testa den innan jag köpte den. Till en början ville jag ha en marinblå men det fanns ej i min storlek plus att jag nu nog ska ha denna vita till skolavslutningen, skönt att ha ett plagg avklarat inför skolavslutningen i varje fall!



run bitch

2015



Dagens känslor har gått i vågor. Som en berg och dahlbana ungefär. Ibland är jag glad som attan men sedan kan humöret direkt övergå till att jag bara vill gråta. Faktum är att jag idag lyssnade på gamla låtar av 1D och att veta att Zayns röst inte kommer sjungas med de andra igen gör mig så ledsen att jag bara inte kunde hålla tårarna inne.
 
Därför var det så jävla välbehövligt att ta en springtur och rensa både tankar och själ en stund med en bra vän. Dessutom är jag stolt över mig själv som höll samma takt ungefär hela hammardammen. Innan har jag tagit små gåpauser ett flertal gånger men denna gång höll jag i! Jajemen. Tur man har en trogen vän som Max som hängde med mig ut idag och även höll min takt med mina små ben då jag vet att han kunde sprungit mycket snabbare med större kliv då hans ben är flera dm längre än mig! haha. 


Inspo - dresses

2015




Är det något jag blivit obsessed with under den senaste tiden är klänningar. Jag tycker det är så otroligt fint och gulligt på sommaren och jag har flera stycken hängande i garderoben som aldrig kommer till användning. 

Synd bara att man inte passar i klänning heller. Jag får fortsätta dregla efter fina klänningar på internet och vara glad för att andra passar så bra i skönheterna! 


insurgent

2015



 
Denna kväll bestod av Maxkäk och bio med pappa o lillebror. Väldigt bra start på påsklovet men även väldigt kul måste jag säga! De är ju så lika varann så det är helt sjukt, det märks att det är far och son vi snackar om så att säga. 
Filmen vi såg bar Insurgent, uppföljaren av Divergent och FAAAN så bra den var! Gud, trodde aldrig det och ville aldrig att den skulle ta slut, trots filmens två timmar!
 
Innan kvällens bravader så har jag både hunnit med ett matteprov, som även var det sista(!!), och tyskaprov. Inte nog med det så blev det ett kort magpass på gymmet också, dock kändes det väl ganska onödigt då jag på bion idag åt väldig massa onyttigheter, men jaja - det hör bio och fredag till!
 
Nu är jag hemma och ska bara ta det lugnt o slappa, sätta på The Vampire Diaries förmodligen och sedan blir det sova! Tidig kväller ikväll ;) 


if we could only turn back time

2015



 
Jag intalar mig att det är okej att gråta ut över detta, hur töntigt och konstigt det än må vara så bryter jag ihop så fort jag tänker på vad som hänt. Det är inte sant. Zayn är och kommer alltid att vara en del av One Direction. 

Genom att titta på gamla videor på dessa killar, som jag nu har gjort hela morgonen utan att ens göra något annat, så har jag insett att Zayn aldrig mer kommer stå där tillsammans med sina fyra bästa vänner, live och sjunga sin stämma som ger mina armar, ben och fötter gåshud. Jag är stumm, jag vill aldrig inse att det som hände igår har hänt. Låt det vara ett skämt, säg att han kommer tillbaka, snälla. 
 
Att ha kollat på videor efter deras senaste konsert tillsammans och alla gråter, det sårar mitt hjärta. Ingen av oss fans lade märke till att killarna var extra känslosamma den konserten, dom grät och ingen av oss verkade tycka det var märkligt. När Harry berättade för publiken att dom älskade fansen något så innerligt, så förstod ingen att detta skulle hända. Inte ens när Zayn sade "And we've been One Directionlade någon en endaste tanke på att detta var slutet för One Direction. 
 
Även om de andra killarna fortsätter så kommer jag aldrig kunna kalla dom för One Direction. 1D är ett band på fem bästavänner som sjunger, inte fyra. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag är så känslig och förkrossad över detta. Jag vill inte inse vad som hänt. 
Oavsett vad så kommer jag alltid supporta de som finns kvar av bandet, det vill säga Liam, Louis, Niall och Harry - så mycket respekt till dom.


Hjärtat i tusen bitar

2015





Jag vet inte vart jag ska börja. Jag är helt mållös. Tom på tårar och mitt hjärta är krossat. 
Just nu känner jag att jag vill skriva av mig, på riktigt. 

Mitt liv har sedan en lång tid tillbaka kretsat kring en sak, One Direction. Det fanns en tid i livet då jag har mått så otroligt dåligt av olika skäl, jag ville då bara vara instängd på mitt rum och jag kunde knappt se något positivt med livet alls. Men en dag såg jag en video på youtube, självklart var det då 1D. Jag hade hört talas om de förr men tyckte då inte alls om dem, speciellt inte Louis och Harry. Men där och då, i min säng med hörlurarna i öronen och satte igång deras låtar på Spotify, från den dagen blev jag fast - helt fangirl. 
Tiden gick, jag fick vännerna att lyssna allt mer på dom och min kärlek och hysteri fortsatte, dessa killar var mitt allt. Jag kommer ihåg hur mycket jag har hatat på alla "fans" som hatat på Zayn genom åren. Zayn har alltid varit den minst uppskattade i bandet, trots sin otroliga röst och underbara utseende. På ett sätt kan jag förstå hans avhopp, men ändå inte. Självklart går hälsan och hans egen vilja först, men hur kunde han göra såhär mot sina miljontals fans? Jag förstår inte. Jag hatar han samtidigt som jag älskar han så innerligt. På samma gång hatar jag mig själv, hur kan jag vara så beroende av ett band, hur kan ett band ge mig den lyckan jag har om dagarna? Det kommer bli svårt att smälta detta, Zayns plötsliga avhopp alltså. Bandet är och kommer alltid, alltid betyda mycket för mig. Oavsett om de splittras eller ej, jag tycker bara det är så fruktansvärt tragiskt att det som hände lära hända. 

Det känns som att jag går igenom ett jobbigt breakup, men att samtidigt inte riktigt veta hur det känns eftersom jag aldrig gjort det. Men om du läser detta, har genomgått något som någon gång verkligen gjort att ditt hjärta gjort så fruktansvärt ont? Ja då förstår ni min känsla. För det är precis den smärtan jag känner, det kanske låter hur töntigt somhelst men ingenting har jag älskat så mycket som One Direction, inga låtar i världen är bättre än deras och vad dom och låtarna gjort för mig kan ord inte beskriva. 
Jag är helt tom inombords och jag kan fortfarande inte förstå hur detta kunde hända, nu och så plötsligt. 
Mina killar, jag älskar dom så himla mycket och är så jävla stolt över vad de presterat under dessa fem åren. Allt jobb de lagt ner på sin karriär och fans, jag finner inga ord för hur bra dom varit. 
Men, allting har ett slut. Detta var nog slutet. 
One direction är inte One Direction om någon hoppar av, men för mig så kommer alltid Zayn vara en de jag fann min styrka i, precis som resten av de fyra medlemmarna som är kvar. 
De kommer alltid vara en del av mig, det var dom som gav mig lycka och mitt liv en vändning, de gjorde mitt liv till de positiva genom att bara existera. Jag är dem evigt tacksam och jag kommer alltid att stötta dom, hjälpa dem om de behövs. Precis som de gjort för mig.

❤️❤️


vår i mars

2015



 
Jag kan ju inte ha varit ensam om att ha älskat vädret de senaste två veckorna typ. Solen har skinit och himlen har varit alldeles blå, helt underbart! Jag hade precis bytt ut mina halvt vinterskor till mina slitna, låga converse och även bytt till en tunnare jacka när självklart snön bröt ned. 
 
Jag och Max som precis skulle ha börjat cykla till skolan. Jaja, Conversen får väl vänta ett tag till och jag får förflytta sakerna i min ficka till min vinterjacka ännu än gång. 
Egentligen är jag inte förvånad, månaden är ju fortfarande mars. Men jag kan bara inte bärga mig tills våren kommer på riktigt, vi går bara mot bättre tider just nu - sommaren ♥


något att tänka på

2015



Keep going👌
KiiwyYoTruth


ensamhet

2015



 
Det var nästan en månad sedan jag skrev här nu. Det är nästan så att så fort jag bestämmer mig för att börja blogga igen så försvinner inspirationen och jag tar avstånd ifrån skrivandet ännu mer. Iallafall så tänkte jag vid detta tillfälle, kl 07.21 som den är i skrivande stund, ändra lite i designen. Jag tycker det är dax nu, till något enklare men ändå fräschare. 
 
Under veckan som gått så har jag kännt mig allt annat än mig själv. Ibland är jag gladare än någonsin men samtidigt så kan jag ibland bara få panikfall och gråta över inget. Jag pratar inget gärna om detta till folk, därför så blir det att jag går och håller saker inom mig som jag kanske egentligen borde tala ut om. Tyvärr så är det människorna jag älskar och bryr mig om mest som måste stå ut med detta, de får uppleva mig glad ena stunden men bara minuten efter så kan jag bli nedstämd. Jag förstår inte varför, är det harmonerna som spökar? I varje fall så är det skönt att veta att jag har denna sida, sidan ingen besöker och som jag kan skriva av mig på. Kanske sätter jag bloggen på privat ett tag, men samtidigt så känner jag att det är onödigt. Varför ha en blogg om ingen ska få komma in och läsa mina tankar och om min vardag?
 
Att jag har svårt för mig i skolan är en väl kanske inget nytt. Eftersom jag knappt kan ta in det lärarna säger på lektionerna då jag tycker allt är så fruktansvärt ointressant just nu att allt bara kommer ut genom andra örat igen så måste jag plugga dubbelt så mycket som jag brukar. För ett tag sedan sade en lärare till mig när vi pratade "Men du har väl bra betyg och är duktig i skolan?", jag visste först inte vad jag skulle svara. Duktig kanske jag är, det är liksom ett måste från min sida då min pappa själv är lärare och uppfostrat mig som den elev han önskar att han hade. Men min första tanke vid dedär tillfället var mest "haha". Mitt svar blev "Jo, mina betyg är väl okej, men jag måste kämpa för dom också." där och då visste jag inte riktigt vad jag just sagt, men när jag nu i ensamhet ligger här i min säng och tänker tillbaka på de häktiga veckorna så inser jag att det är sant också. Jag pluggar stenhårt inför prov, jag vill prestera och göra mitt bästa och ändå brukar jag inte nå ända upp i topp, men det spelar ingen roll. Jag vet vad far min brukar säga "Vad händer om du inte pluggar över huvud taget? då kommer du förmodligen ligga längre ner i betygsgraden" det ligger något i det. Om jag inte hade kämpat som jag gjorde så hade jag inte haft betygen jag har idag och jag hade inte heller förtjänat det isåfall. 
 
Anledningen till mina humörsvägningar i veckan kanske har berott på stress? vi hade NP i svenska på tisdagen och torsdagen då vi satt hela förmiddagen med dedär jävla proven. Mitt huvud och hjärna nästan gick sönder och efter det kunde jag knappt tänka klart. Dessutom visste jag att NOprovet jag inte förstod så mycket i väntade på fredagen, så varje kväll i veckan har jag och pappa suttit minst en timme med dedär jävla Fysiken och Kemin som vi tvunget skulle sätta ihop med varandra och köra två ämnen samtidigt. Dock var provet enklare än jag trodde, men samtidigt så har jag inte fått något resultat än så jag vet ju inte om det gick som jag känner just nu. 
 
Nu är det söndag, kl är 07.43 och jag känner att jag nu ska sluta att skriva så mycket. I detta ögonblick så njuter jag bara, detta är en helg jag tagit det lugnt och inte gjort något speciellt mer än att hjälpt min morbror att flyttat lite granna. Men nu är det bara att ladda upp inför nästa vecka där det väntas ännu mer prov. Tyska och Matteprov står på schemat samt muntliga engelska nationella, yey. 


sweet sixteen

2015



 
 


Dagen jag väntat på i flera år

2015




Äntligen är eländet borta! No more spänningar i tänderna, behöva ta en tandpetare och peta ur all majs men framförallt INGA FLER GUMMISNODDAR. 
Bara dom som haft tandställning och sedan tagit ur den är nog de enda som verkligen kam förstå lyckan av att känna sina egna tänder igen, obeskrivligt lycklig är jag just nu!