Lite nytt
2015
Bikiniöverdel 149:- på Cubus
Jeans 299:- på Gina Tricot
Mysbyxor 80:- på Lager 157
Klänning 150:- på Lager 157
Igår när jag tittade runt på internet så kände jag mig så otroligt shoppingsugen. Fick med mig pappa och hans tjej till Borlänge idag och fick med mig en hel del hem med!
De svarta byxorna är ju så jäkla sköna, synd att de inte fanns i min storlek i grå eftersom det var 2 för 100. Men dum som jag är så tog jag bara ett par byxor iaf och betalade 80kr, jaja. Lött att vara efterklok.
Jeansen kändes behövda då jag inte har så många ljusa och det kan ju vara fint nu till våren. Även bikiniöverdelen var viktig då jag länge velat haft en ny och mina andra är nästan för små.
Till sist, klänningen. Såg den igår på nätet och blev kär direkt, klänningen var anledningen till att jag ville till kupolen eftersom lager 157 finns där och jag ville testa den innan jag köpte den. Till en början ville jag ha en marinblå men det fanns ej i min storlek plus att jag nu nog ska ha denna vita till skolavslutningen, skönt att ha ett plagg avklarat inför skolavslutningen i varje fall!
run bitch
2015
Dagens känslor har gått i vågor. Som en berg och dahlbana ungefär. Ibland är jag glad som attan men sedan kan humöret direkt övergå till att jag bara vill gråta. Faktum är att jag idag lyssnade på gamla låtar av 1D och att veta att Zayns röst inte kommer sjungas med de andra igen gör mig så ledsen att jag bara inte kunde hålla tårarna inne.
Därför var det så jävla välbehövligt att ta en springtur och rensa både tankar och själ en stund med en bra vän. Dessutom är jag stolt över mig själv som höll samma takt ungefär hela hammardammen. Innan har jag tagit små gåpauser ett flertal gånger men denna gång höll jag i! Jajemen. Tur man har en trogen vän som Max som hängde med mig ut idag och även höll min takt med mina små ben då jag vet att han kunde sprungit mycket snabbare med större kliv då hans ben är flera dm längre än mig! haha.
Inspo - dresses
2015
Är det något jag blivit obsessed with under den senaste tiden är klänningar. Jag tycker det är så otroligt fint och gulligt på sommaren och jag har flera stycken hängande i garderoben som aldrig kommer till användning.
Synd bara att man inte passar i klänning heller. Jag får fortsätta dregla efter fina klänningar på internet och vara glad för att andra passar så bra i skönheterna!
insurgent
2015
Denna kväll bestod av Maxkäk och bio med pappa o lillebror. Väldigt bra start på påsklovet men även väldigt kul måste jag säga! De är ju så lika varann så det är helt sjukt, det märks att det är far och son vi snackar om så att säga.
Filmen vi såg bar Insurgent, uppföljaren av Divergent och FAAAN så bra den var! Gud, trodde aldrig det och ville aldrig att den skulle ta slut, trots filmens två timmar!
Innan kvällens bravader så har jag både hunnit med ett matteprov, som även var det sista(!!), och tyskaprov. Inte nog med det så blev det ett kort magpass på gymmet också, dock kändes det väl ganska onödigt då jag på bion idag åt väldig massa onyttigheter, men jaja - det hör bio och fredag till!
Nu är jag hemma och ska bara ta det lugnt o slappa, sätta på The Vampire Diaries förmodligen och sedan blir det sova! Tidig kväller ikväll ;)
if we could only turn back time
2015
Jag intalar mig att det är okej att gråta ut över detta, hur töntigt och konstigt det än må vara så bryter jag ihop så fort jag tänker på vad som hänt. Det är inte sant. Zayn är och kommer alltid att vara en del av One Direction.
Genom att titta på gamla videor på dessa killar, som jag nu har gjort hela morgonen utan att ens göra något annat, så har jag insett att Zayn aldrig mer kommer stå där tillsammans med sina fyra bästa vänner, live och sjunga sin stämma som ger mina armar, ben och fötter gåshud. Jag är stumm, jag vill aldrig inse att det som hände igår har hänt. Låt det vara ett skämt, säg att han kommer tillbaka, snälla.
Att ha kollat på videor efter deras senaste konsert tillsammans och alla gråter, det sårar mitt hjärta. Ingen av oss fans lade märke till att killarna var extra känslosamma den konserten, dom grät och ingen av oss verkade tycka det var märkligt. När Harry berättade för publiken att dom älskade fansen något så innerligt, så förstod ingen att detta skulle hända. Inte ens när Zayn sade "And we've been One Direction" lade någon en endaste tanke på att detta var slutet för One Direction.
Även om de andra killarna fortsätter så kommer jag aldrig kunna kalla dom för One Direction. 1D är ett band på fem bästavänner som sjunger, inte fyra. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag är så känslig och förkrossad över detta. Jag vill inte inse vad som hänt.
Oavsett vad så kommer jag alltid supporta de som finns kvar av bandet, det vill säga Liam, Louis, Niall och Harry - så mycket respekt till dom.
Hjärtat i tusen bitar
2015
Jag vet inte vart jag ska börja. Jag är helt mållös. Tom på tårar och mitt hjärta är krossat.
Just nu känner jag att jag vill skriva av mig, på riktigt.
Mitt liv har sedan en lång tid tillbaka kretsat kring en sak, One Direction. Det fanns en tid i livet då jag har mått så otroligt dåligt av olika skäl, jag ville då bara vara instängd på mitt rum och jag kunde knappt se något positivt med livet alls. Men en dag såg jag en video på youtube, självklart var det då 1D. Jag hade hört talas om de förr men tyckte då inte alls om dem, speciellt inte Louis och Harry. Men där och då, i min säng med hörlurarna i öronen och satte igång deras låtar på Spotify, från den dagen blev jag fast - helt fangirl.
Tiden gick, jag fick vännerna att lyssna allt mer på dom och min kärlek och hysteri fortsatte, dessa killar var mitt allt. Jag kommer ihåg hur mycket jag har hatat på alla "fans" som hatat på Zayn genom åren. Zayn har alltid varit den minst uppskattade i bandet, trots sin otroliga röst och underbara utseende. På ett sätt kan jag förstå hans avhopp, men ändå inte. Självklart går hälsan och hans egen vilja först, men hur kunde han göra såhär mot sina miljontals fans? Jag förstår inte. Jag hatar han samtidigt som jag älskar han så innerligt. På samma gång hatar jag mig själv, hur kan jag vara så beroende av ett band, hur kan ett band ge mig den lyckan jag har om dagarna? Det kommer bli svårt att smälta detta, Zayns plötsliga avhopp alltså. Bandet är och kommer alltid, alltid betyda mycket för mig. Oavsett om de splittras eller ej, jag tycker bara det är så fruktansvärt tragiskt att det som hände lära hända.
Det känns som att jag går igenom ett jobbigt breakup, men att samtidigt inte riktigt veta hur det känns eftersom jag aldrig gjort det. Men om du läser detta, har genomgått något som någon gång verkligen gjort att ditt hjärta gjort så fruktansvärt ont? Ja då förstår ni min känsla. För det är precis den smärtan jag känner, det kanske låter hur töntigt somhelst men ingenting har jag älskat så mycket som One Direction, inga låtar i världen är bättre än deras och vad dom och låtarna gjort för mig kan ord inte beskriva.
Jag är helt tom inombords och jag kan fortfarande inte förstå hur detta kunde hända, nu och så plötsligt.
Mina killar, jag älskar dom så himla mycket och är så jävla stolt över vad de presterat under dessa fem åren. Allt jobb de lagt ner på sin karriär och fans, jag finner inga ord för hur bra dom varit.
Men, allting har ett slut. Detta var nog slutet.
One direction är inte One Direction om någon hoppar av, men för mig så kommer alltid Zayn vara en de jag fann min styrka i, precis som resten av de fyra medlemmarna som är kvar.
De kommer alltid vara en del av mig, det var dom som gav mig lycka och mitt liv en vändning, de gjorde mitt liv till de positiva genom att bara existera. Jag är dem evigt tacksam och jag kommer alltid att stötta dom, hjälpa dem om de behövs. Precis som de gjort för mig.
❤️❤️
vår i mars
2015
Jag kan ju inte ha varit ensam om att ha älskat vädret de senaste två veckorna typ. Solen har skinit och himlen har varit alldeles blå, helt underbart! Jag hade precis bytt ut mina halvt vinterskor till mina slitna, låga converse och även bytt till en tunnare jacka när självklart snön bröt ned.
Jag och Max som precis skulle ha börjat cykla till skolan. Jaja, Conversen får väl vänta ett tag till och jag får förflytta sakerna i min ficka till min vinterjacka ännu än gång.
Egentligen är jag inte förvånad, månaden är ju fortfarande mars. Men jag kan bara inte bärga mig tills våren kommer på riktigt, vi går bara mot bättre tider just nu - sommaren ♥
något att tänka på
2015
ensamhet
2015
Det var nästan en månad sedan jag skrev här nu. Det är nästan så att så fort jag bestämmer mig för att börja blogga igen så försvinner inspirationen och jag tar avstånd ifrån skrivandet ännu mer. Iallafall så tänkte jag vid detta tillfälle, kl 07.21 som den är i skrivande stund, ändra lite i designen. Jag tycker det är dax nu, till något enklare men ändå fräschare.
Under veckan som gått så har jag kännt mig allt annat än mig själv. Ibland är jag gladare än någonsin men samtidigt så kan jag ibland bara få panikfall och gråta över inget. Jag pratar inget gärna om detta till folk, därför så blir det att jag går och håller saker inom mig som jag kanske egentligen borde tala ut om. Tyvärr så är det människorna jag älskar och bryr mig om mest som måste stå ut med detta, de får uppleva mig glad ena stunden men bara minuten efter så kan jag bli nedstämd. Jag förstår inte varför, är det harmonerna som spökar? I varje fall så är det skönt att veta att jag har denna sida, sidan ingen besöker och som jag kan skriva av mig på. Kanske sätter jag bloggen på privat ett tag, men samtidigt så känner jag att det är onödigt. Varför ha en blogg om ingen ska få komma in och läsa mina tankar och om min vardag?
Att jag har svårt för mig i skolan är en väl kanske inget nytt. Eftersom jag knappt kan ta in det lärarna säger på lektionerna då jag tycker allt är så fruktansvärt ointressant just nu att allt bara kommer ut genom andra örat igen så måste jag plugga dubbelt så mycket som jag brukar. För ett tag sedan sade en lärare till mig när vi pratade "Men du har väl bra betyg och är duktig i skolan?", jag visste först inte vad jag skulle svara. Duktig kanske jag är, det är liksom ett måste från min sida då min pappa själv är lärare och uppfostrat mig som den elev han önskar att han hade. Men min första tanke vid dedär tillfället var mest "haha". Mitt svar blev "Jo, mina betyg är väl okej, men jag måste kämpa för dom också." där och då visste jag inte riktigt vad jag just sagt, men när jag nu i ensamhet ligger här i min säng och tänker tillbaka på de häktiga veckorna så inser jag att det är sant också. Jag pluggar stenhårt inför prov, jag vill prestera och göra mitt bästa och ändå brukar jag inte nå ända upp i topp, men det spelar ingen roll. Jag vet vad far min brukar säga "Vad händer om du inte pluggar över huvud taget? då kommer du förmodligen ligga längre ner i betygsgraden" det ligger något i det. Om jag inte hade kämpat som jag gjorde så hade jag inte haft betygen jag har idag och jag hade inte heller förtjänat det isåfall.
Anledningen till mina humörsvägningar i veckan kanske har berott på stress? vi hade NP i svenska på tisdagen och torsdagen då vi satt hela förmiddagen med dedär jävla proven. Mitt huvud och hjärna nästan gick sönder och efter det kunde jag knappt tänka klart. Dessutom visste jag att NOprovet jag inte förstod så mycket i väntade på fredagen, så varje kväll i veckan har jag och pappa suttit minst en timme med dedär jävla Fysiken och Kemin som vi tvunget skulle sätta ihop med varandra och köra två ämnen samtidigt. Dock var provet enklare än jag trodde, men samtidigt så har jag inte fått något resultat än så jag vet ju inte om det gick som jag känner just nu.
Nu är det söndag, kl är 07.43 och jag känner att jag nu ska sluta att skriva så mycket. I detta ögonblick så njuter jag bara, detta är en helg jag tagit det lugnt och inte gjort något speciellt mer än att hjälpt min morbror att flyttat lite granna. Men nu är det bara att ladda upp inför nästa vecka där det väntas ännu mer prov. Tyska och Matteprov står på schemat samt muntliga engelska nationella, yey.
