dissar - tidningens filmrecention

2013-09-01
11:28:15
 
Är det något jag verkligen dissar just nu så är det dessa tidningar som nästan bara talar illa om One Directions nya film. Betyg 2-3 förtjänar dem bara inte, minst en 8 i alla fall. Jag slår vad om att det var typ 60 åriga gamla gubbar eller tanter som satt och tittade på den och hade inte alls någon aning om vilka det var ens. Om man hade suttit ett fan, en kanske 20 åring på det jobbet så hade det säkert varit annorlunda. Om man inte är sånt jätte stort fan så kanske man inte gillar den, det är ju självklart. Men filmen är riktad till fan, sånna som vill veta hur det är backstage och inte bara uppe på scenen. Självklart får man tycka vad man vill, men jag stör mig så otroligt mycket på deras betygssättning. Sen måste man kanske veta deras namn, förstå deras humor och i alla fall gilla dem lite för att tycka om filmen. De där människorna som kollat och skrivit en dålig recention om filmen måste inte ha hängt med mycket eller. 
 
Min åsikt; Denna film var den mest underbaraste, finaste och bästa filmen jag sätt på väldigt länge. Jag skrattade mer än vad jag grät och jag bara älskar hur de är mot varandra. Man fick även se i filmen hur de jobbar hårt för att nå sina mål, hur de blir väckta mitt i natten för att spela in deras solo till en låt eller hur mycket de saknar sina nära och kära när det är på turné. Man bildade en helt annan uppfattning om dem i hela filmen. Man såg även att som de är på scenen, är dem även bakom. Dom blev filmade exakt hela tiden, och som Louis sade i en intervju "Man måste vara en väldigt bra skådespelare om man ska låtsas vara någon annan hela tiden". Något jag också grät till var när de satt vid lägerelden och pratade om deras liv om några år. Om hur de vill bli ihågkomna och hur deras vänskap är då. De är bara fem vanliga killar som följer sina drömmar, det är nog därför jag älskar dom som mest. De har sagt det själva att när de inte längre är världskända så kommer de alltid kunna titta tillbaka på sin tid som kändis med tanken i huvudet att de alltid var sig själva, vilket gör mig så jätteglad. Dom är faktiskt till en stor inspiration och de får en att tro på sig själv, att man aldrig får ge upp och att man faktiskt kan komma någonstans genom att vara sig själv. Jag tycker faktiskt att man ska skita i de tråkiga recentionerna och gå på filmen. Den var helt underbar och jag bara älskade den. Även min bästa vän Ida, som inte alls är någon directioner, älskade filmen hon med. Det kan ju förklara mycket. 
Mitt eget betyg är helt klart 20/10, så mycket älskade jag den filmen!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0