Det var nästan en månad sedan jag skrev här nu. Det är nästan så att så fort jag bestämmer mig för att börja blogga igen så försvinner inspirationen och jag tar avstånd ifrån skrivandet ännu mer. Iallafall så tänkte jag vid detta tillfälle, kl 07.21 som den är i skrivande stund, ändra lite i designen. Jag tycker det är dax nu, till något enklare men ändå fräschare. 

 

Under veckan som gått så har jag kännt mig allt annat än mig själv. Ibland är jag gladare än någonsin men samtidigt så kan jag ibland bara få panikfall och gråta över inget. Jag pratar inget gärna om detta till folk, därför så blir det att jag går och håller saker inom mig som jag kanske egentligen borde tala ut om. Tyvärr så är det människorna jag älskar och bryr mig om mest som måste stå ut med detta, de får uppleva mig glad ena stunden men bara minuten efter så kan jag bli nedstämd. Jag förstår inte varför, är det harmonerna som spökar? I varje fall så är det skönt att veta att jag har denna sida, sidan ingen besöker och som jag kan skriva av mig på. Kanske sätter jag bloggen på privat ett tag, men samtidigt så känner jag att det är onödigt. Varför ha en blogg om ingen ska få komma in och läsa mina tankar och om min vardag?

 

Att jag har svårt för mig i skolan är en väl kanske inget nytt. Eftersom jag knappt kan ta in det lärarna säger på lektionerna då jag tycker allt är så fruktansvärt ointressant just nu att allt bara kommer ut genom andra örat igen så måste jag plugga dubbelt så mycket som jag brukar. För ett tag sedan sade en lärare till mig när vi pratade "Men du har väl bra betyg och är duktig i skolan?", jag visste först inte vad jag skulle svara. Duktig kanske jag är, det är liksom ett måste från min sida då min pappa själv är lärare och uppfostrat mig som den elev han önskar att han hade. Men min första tanke vid dedär tillfället var mest "haha". Mitt svar blev "Jo, mina betyg är väl okej, men jag måste kämpa för dom också." där och då visste jag inte riktigt vad jag just sagt, men när jag nu i ensamhet ligger här i min säng och tänker tillbaka på de häktiga veckorna så inser jag att det är sant också. Jag pluggar stenhårt inför prov, jag vill prestera och göra mitt bästa och ändå brukar jag inte nå ända upp i topp, men det spelar ingen roll. Jag vet vad far min brukar säga "Vad händer om du inte pluggar över huvud taget? då kommer du förmodligen ligga längre ner i betygsgraden" det ligger något i det. Om jag inte hade kämpat som jag gjorde så hade jag inte haft betygen jag har idag och jag hade inte heller förtjänat det isåfall. 

 

Anledningen till mina humörsvägningar i veckan kanske har berott på stress? vi hade NP i svenska på tisdagen och torsdagen då vi satt hela förmiddagen med dedär jävla proven. Mitt huvud och hjärna nästan gick sönder och efter det kunde jag knappt tänka klart. Dessutom visste jag att NOprovet jag inte förstod så mycket i väntade på fredagen, så varje kväll i veckan har jag och pappa suttit minst en timme med dedär jävla Fysiken och Kemin som vi tvunget skulle sätta ihop med varandra och köra två ämnen samtidigt. Dock var provet enklare än jag trodde, men samtidigt så har jag inte fått något resultat än så jag vet ju inte om det gick som jag känner just nu. 

 

Nu är det söndag, kl är 07.43 och jag känner att jag nu ska sluta att skriva så mycket. I detta ögonblick så njuter jag bara, detta är en helg jag tagit det lugnt och inte gjort något speciellt mer än att hjälpt min morbror att flyttat lite granna. Men nu är det bara att ladda upp inför nästa vecka där det väntas ännu mer prov. Tyska och Matteprov står på schemat samt muntliga engelska nationella, yey.