Lördag, fan vad jag älskar lördagar. 

På bilderna ovan ser ni jumpsuiten jag köpt samt mina nya skor. Varje år har jag sökt efter Converse, och ja.. Jag älskar Converse, speciellt låga sådanna på somrarna. Men grejen är att jag får så gaalet ont i fötterna av sånna. Det stod faktiskt inte ens på listan igår att köpa ett par Converse igår, tanken fanns där eftersom det skulle vara bra med ett par snygga också, men jag får väl kanske köpa det lite senare till sommaren eftersom nu måste jag faktiskt tänka på mina fötter innan de gör ondare än de redan gör! 

 

Det fick bli ett par riktiga gåskor och jag har faktiskt aldrig tänkt mig sånna tidigare men nu - för första gången i hela mitt liv, så tänkte jag praktiskt och smart gällande skor. Jag tog inte de bara för snygghetens skull utan nu tänkte jag ta ett par skor jag kan gå i till vardags utan att få ont i fötterna. Det stod mellan dessa ovan och ett par Air Max, det var väldigt frestande att prova dem sistnämda med tanke på att de är väldigt snygga, men de är samtidigt varma och väldigt impakta till sommaren, så därför blev det beslutet som det blev. Ett par Air Max har redan halva Sveriges befolkning redan så ;) 

 

De som känner mig vet att jag är obsessed med dessa Fifty Shades-böckerna och jag läste ut tvåan på bara några dagar under lovet. Nu har skolan dragit igång igen så jag har inte haft så mycket tid till att läsa. Denna boken beställde jag och fick hem någon gång under förra veckan och har nu kommit lite mer än halvvägs. Jag tänkte nu lägga mig ner och ta det lugnt, läsa ett kapitel och bara slå bort tankarna lite. 

 

Nationella provet i kemi idag gick sådär faktiskt. Visst hade jag vetat om att NO skulle bli en utmaning, men ändå så kändes det helt okej. På provets gång så svarade jag på allt men jag vet att nu i efterhand så hade jag kunnat gjort några saker annorlunda, dessutom så satsar jag inte på något A i Kemi heller direkt. 

Nästa vecka fortsätter NP och då i Engelska *suck*. Det må bara vara under några timmar, men att sitta intensivt under dessa omständigheter och med hjärnan i full gång hela tiden är fan jobbigt och tar på krafterna mer än vad man kan tro. Huvudet dunkar efteråt och man känner att man inte orkar något alls. Hur ska jag klara fyra till sådanna prov?

 

Jaja, sluttänkt för idag. Jag är bara så jävla sjukt irriterad på alla dessa förbannade jävla Nationella prov. Jag vill S-P-Y på dem. Så sjukt jävla onödiga.

 

Tankarna i mitt huvud har verkligen varit förvirrande de senaste veckorna. Som jag skrivit tidigare så har mitt humör gått i vågor. Jag känner mig glad och lycklig ena sekunden men som bara på ett klick kan omvandlas till tystnad och mörker - då jag bara vill stänga in mig och vara för mig själv. Jag och ingen annan. Igår var en sådan dag, trots att jag tillbringade kvällen hos mormor så kände jag mig ändå helt trött i huvudet och ville bara vara för mig själv.

Idag är en dag av den dagen igen men ändå tog jag mig tid till att gå ut och umgås med min lilla kusin som inte är många vintrar alls. Att se hennes små vingliga ben springa, hennes lycka i ögonen för ingenting och sättet hon kollar på saker ur helt andra perspektiv fick mig att inse saker. 

 

Fasen vad bra allt var när man inte kunde prata och knappt tänka själv. Man var maktlös och lycklig. Oron över att misslyckas på ett svårt prov eller att killen man gillar ska gilla ens bästa vän bättre för att hon är mycket finare än en själv, existerade inte. Allt man ville som liten var att gå i skolan, växa upp och bli vuxen. Men fyfan vad fel man hade. Jag vill inte växa upp, jag vill inte gå in i ett vuxenliv riktigt än. Jag trivs som jag har det nu, jag ångrar bara att jag så fort ville växa upp och inte ta vara på tiden som det barn jag var. Om jag bara kunde se framför mig då hur verkligheten skulle påverka mig idag. Egentligen ser jag ingenting positivt med att ha blivit en ungdom. Det ända man handskas med är jobbiga familjebråk, skolan och kraven som ställs med detta jävla betygssystem, vänner som förändras och killar som inte fattar någonting och sårar en utan att veta av det själva. Med handen på hjärtat kan jag ärligt säga att vara en person i dagens samhälle är svårt. Det är svårt att passa in, vara en i mängden samtidigt som man vill bli accepterad som man är. 

Tack o lov är jag det, men jag tänker på de som känner sig ensamma och utstötta för de är annorlunda. Jag önskar jag kan göra något åt de, att alla ska bli gillade hur de än ser ut. men tyvärr kan jag inte påverka världen ensam, hur mycket jag än vill.

 

Jag tror att detta lov är lärorikt för mig. Jag behöver vara ensam en kort stund, tänka på mig själv och skita i skolan och dess människor ett tag. Det känns tryggt och behövligt.